Utdrag ur Sten Thelaus släktutredning: Elias Thelaus´ Förfäder

Den tidigaste mantalslängden för Ångermanland efter 1535 års Hjälper och Gärder återfinnes i 1542 års räkenskaper. Där är Clemet brukare av gården Mälby, (Mellby), fadern Månd Gulleson har tydligen överlåtit gården på sonen. en Clemet är i samma räkenskaper även registrerad som landsköpman och erlägger till staten en avgift för sin handel, de s.k. köpmanspengarna. Under hela sin verksamhet som landsköpman betalar han den högsta avgiften bland landskapets c.a 60 köpmän. Övertog han månne en handelsrörelse från fadern? Några direkta bevis föe att Måns Gullesson var landsköpman finns ej. Inga handlingar, som nämner de enskilda handelsmännen, är bevarade från den tiden. Först med skatteomläggningen, som i Ångermanland genomfördes mellan åren 1539 och 1541 och då den individuella beskattningen infördes och därmed jordeböckerna tillkommo, redovisades även längder på landsköpmännen och de avgifter dessa hade att erlägga.

Enl. Magnus Erikssons stadslag skulle all handel koncentreras till städerna, på landsbygden fick ej handel bedrivas. Men i Norrland fanns ej städer norr om Gävle under större delen av 1500-talet. Staten var därför tvungen medge att ett antal bönder drev handel, de s.k. landsköpmännen, mot att de erlade en avgift, som stod i relation till handelsomsättningen. Det bottniska handelstvånget var dessutom rådande och all handel från norrlänningarnas sida söderut måste ske med stockholmsborgarna och detta sökte såväl staten som handelsmännen i Stockholm noga övervaka.

De varor lansköpmännen tillhandahöll traktens bönder var olika nödvändighetsartiklar såsom salt, spannmål, kokkärl, och andra metallvaror, tyger, kryddor etc. men även rena lyxartiklar. Byteshandeln torde ha dominerat och betalning skett med landskapets egna produkter, pälsvaror, hudar, tran, smör, saltad och torkad fisk, vadmal. Clemet bedrev även uppköp av skinn och hudar. Pälshandeln var regal d.v.s. kronan hade förköpsrätt och satte själv priserna. En låg prissättning medförde, att man hellre sålde sina skinn till privata uppköpare, som betalade högre priser.

Den tidigaste notisen om Clemet Månssons skinnhandel är från 1552 och återfinns i en rannsakning av ångermanlandsfogden Hans Fordels räkenskaper. Denne var fogde 1551-1552 och hade bl.a. vi köp av skinnvaror för Kronans räkning infört ett högre inköpspris än han betalt. Bland flera som sålt till fogden var Clemet Månsson: 5 små älghudar för 12 mark och 6 goda mårdar för 14 öre stycket. Givetvis har Clemet sålt skinnvaror till Kronan både före och efter denna tid men specifikationer med säljarnas namn saknas i ett flertal årsredovisningar. 1556 är han den främste leverantören av skinn: järv- , lo- , mård- och rödrävskinn, älghudar samt bock- och getskinn.

Liksom andra köpmän och skeppare anlitas Clemet Månsson för transport av Kronans varor till och från Stockholm. Så t.ex. erhåller Clemet Månsson och Per Vibbesson i Hammar 13½ mark år 1573 för transport av älghudar och späck till Stockholm och vid midsommartid samma år får Clemet och Lasse Håkansson i Gened, Själevads socken, 66 mark för att de seglar 5½ läster salt till Ångermanland. (Lästen är ett viktmått. Det fanns två olika läster, den stora eller svåra lästen = c:a 2½ ton och den lilla lästen på drygt 1 ton, troligen räknade man här med den lilla lästen, som motvarar 12 tunnor salt.) Följande år får Clemet och hans två medskeppare av vilka den ena är Nils Eriksson, Öd, Gudmundrå, 229½mark för transport av 108 tunnor lax, 1 tunna spickelax och 4 tunnor ål till Stockholms slott.

Granskar man den s.k. slottstullen, d.v.s. tullen vid Stockholms slott, där bl.a. alla varor från Norrland för avsalu i huvudstaden antecknades och tull upptogs, så har Clemet Månsson vid flera tillfällen företagit handelsresor till huvudstaden. 1561 berättar tullängden, att Clemet tillsammans med systersonen Evert Hinderson, vid denna tid landsköpman, i skutan har 31 tunnor lax och lämnar 2 tunnor i tull. Detta år levererade köpmännen i Ångermanland 52 tunnor lax, 66 tunnor strömming, 14 lispund torkad abborre för avsalu i Stockholm. 1574 säljer Clemet ett stötte parti skinn samt vadmal. Förutom tullpliktiga varor medförde landsköpmännen även tullfria, vilka följaktligen ej registrerades.

Förmodligen var Clemet ägare till en skuta. Huruvida han haft delägare framgår ej klart. Av de personer, som nämns tillsammans med Clemet vid transport av Kronans varor, var endast Lasse Håkansson, från norra Ångermanland, landsköpman. 1576 tjänstgjorde han som styrman på "bredeskeppet", Kronans fartyg för transport av sågade bräder från Ångermanland. Av de övriga var Nils Eriksson brukare av den gård Clemet ägde i Öd, Gudmundrå socken.

Skutornas dräktighet var vanligen 5-15 läster, d.v.s. en lastförmåga på drygt 5-15 ton, men det fanns skutor, som betydligt översteg dessa lastetal och med hemort i Ångermanälven, som skeppsgårdshandlingarna visar. Det kan tilläggas, att Bjärtrå socken vid älven hyste ett båtvarv.

Sjökort hade man ej vid denna tid, de blev tillgängliga för allmänheten först på 1700-talet. I stället hade man s.k. ledbeskrivningar att följa vid navigeringen och segelfarten följde därför kusten.

Under nordiska sjuårskriget 1563-1570 erövrades Jämtland från Norge och svenska ämbetsmän tillsattes. Evert Hindersson på Holm blev underlagman och hans morbror Clemet Månsson i Mälby erhöll lappfogdesysslan, en ingalunda arbetskrävande tjänst., då de flesta samerna flytt till Norge. Hur Clemet fått tjänsten är ej känt men som framgångsrik köpman var han känd av det egna landskapets ämbetsmän. Kanske han även haft handelsförbindelser med jämtarna. Två av Clemets räkenskaper är bevarade, för åren 1568 och 1569. 1568 års räkenskaper är den utförligaste:

Först omtalas vilka utgifter Clemet Månsson haft för inköp av viltvaror av samerna, dels den utgift, han haft för samernas förtäring. Det var av gammal tradition, att samerna skulle bjudas på mat och dryck, innan köpenskapen kom igång. Clemet gav länsmannen i Hammerdals gäll, Michell Persson i Bredagård, 12 mark "ther före han hölt lappne kost utii 2 nätt (nätter) 7 p-ner (personer) förutan qwinnor, Barn och anat folck." Därefter redogöres för den skatt, som erlades. Den utgick i Jämtland med 4 mårdskinn för varje same men dessutom erlade den ene av samerna, Oluf Jonsson, ytterligare 4 mårdskinn för att han nyttjade ett fjäll, som sträckte sig in i Ångermanland. I tionde gav han 1 mårdskinn samt 8 liknande skinn för resterande skatt åren 1566-1567. En annan same, Nils Andersson, gav förutom de 4 mårdskinnen 1 skinn för samma fjäll i Ångermanland. Tillsammans erlade de således 22 mårdskinn i skatt. Skinn var en begärlig vara för Kronan och Clemet köpte för dess räkning av samerna 10 älghudar, 6 älgkalvskinn, 5 renhudar och 1 renkalvskinn för 15½ spann mjöl ( 2 spann = 1 tunna), dessutom 3 bävrar, 2 uttrar, 1 järv och 6 björnar för 10½ spann mjöl och 4 mårdskinn för lispund smör (1 lispund = 8,5 kg). Men man får nog anta att han köpte skinn även för egen räkning.

Räkenskapen göres gemensamt med lappfogden i Ångermanland, Henrik Nilsson från Strinne i Bjärtrå socken och den avslutas med följande: "Bekennes Jagh Clemet Månnsonn Lapefougte uti Jempte Landz, sampt Henrich Nilssonn uti ångermannelandz Lappe marcker, att thenne Reckenskap p anno 68 ähre uti alle motte oförfalskade Rettrådigh Handlett och gjorde medh full Rette opbörder och utgiffter uti alle parzeler så att inthz ähr utelatitt aff opbördenn icke heller nokenn falsket utgifft ute Reckenskapenne Stälte, Och beplichte vij och her mz att huar medh tidenn spörias eller befinas kann, annatt ähn trohet och rättrådighet vilie vij vare förfalne under thz straff såsom orettrådigom tiluaron egnar och bör och huadh nogottfell (thz gudh forbiude) uti så motte befinnas kunne tå ähr hann befriatt som thenne Reckenskap förhört haffr Effter wij her uti nogsampt förmante ähro att inthz skall bliffue utelåtitt aff Reckennschapnne, som införes borde, Thes till uisso Sigill. "

När de bägge lappfogdarna infunnit sig på Stockholms slott, har en skrivare i Räknekammaren sammanställt räkenskaperna. Under räkenskaperna ha fogdarna satt sina sigill. Några namnteckningar förekommer ej, varför man ej vet, om de behärskade skrivkonsten. Dock bör framhållas att bomärket vid denna tid var av större värde än namnteckningen,

Hemmanet Mälby omfattade c:a 30 seland i åker och äng och det därunder som utjord hörande Stocked, ett ödehemman, 20 seland i ängsmark. Sammanslagna utgjorde fastigheterna en för sin tid och geografiska läge relativt stor areal. Ett hemman om 8-12 seland kunde försörja 2-3 personer med en spannmålskonsumtion om 5 tunnor per person och år, 16-20 seland 4-5 personer och 24 seland över 6 personer.

Selandet var ett ytmått specifikt för Ångermanland och motsvarade 0,16 hektar. Arealen åker och äng för Mälby med Stocked blir då 8 hektar. 1547 brukades ytterligare gårdar av Clemet, Grönvall på 6 seland och Gårdnäs på 34 seland. De var belägna någon halvmil norr Mälby. 1552 omtalas de bägge som öde. I Ångermanland rådde vid mitten av 1500-talet stort ödesmål beroende på flera missväxtår med spannmålsbrist och prisstegring som följd.

De spannmål som odlades, var korn och råg. Kornet dominerade helt, rågens andel var bara 4% på 1560-talet och odlades mest på de större gårdarna. Odling av ärtor förekom i mindre omfattning. Även lin och hampa odlades och humlegårdar höll man för ölberedningen. Havre odlades ytterst obetydligt, till utfordring av hästarna. Veteodling förekom sparsamt i en del socknar närmare kusten.

Tiondeskatten redovisas från år 1557 med den mängd spannmål i spann, fjärdingar och fat varje hemman erlade (1 tunna = 2 spann = 8 fjärdingar = 32 fat). Men dessa längder upptar endast kronotiondet, d.v.s. 2/3 av tiondet, resterande 1/3, som tillföll prästen, redovisas ej. När säden skurits på fälten och samlats i skylar, gick socknens präst tillsammans med de s.k. sexmännen (en kyrklig nämnd bestående av sex "ährlige, oberycktade, gamble, förståndige män") från hemman till hemman och räknade skylarna. Han tog sedan direkt från åkern den tredjedel han skulle ha, varefter bonden tröskade kronotiondet och levererade säden till kyrkohärberget. Av kornskörden gav Mälby med Stocked i tionde (krono + prästtionde) under perioden 1557-1576 i medeltal 5,5 tunnor, vilket motsvarar en skörd av 55 tunnor korn årligen. I 10 år redovisas rågtionde, varur kan uträknas en minsta skörd på ½ tunna och en högsta på 9 tunnor. Ärtskörden redovisas 5 år, årsskörden drygt 1 tunna. Endast 2/3 av åkern såddes, återstående delen låg i träda eller som linda (åker utlagd i vall ).

I den äldsta lantmäterikartan över Mälby och Stocked, år 1696, ges följande beskrivning:

"Stocke och Mälby åker trädes halfParten, trädestegarne med dess reenar och Slottesland inhägnas alltijd för Hööbergningh. Åkern till dessa Byar kan som knappast gifwa 4 Korn efter Kornet, ligger tillijka med Byen tämmeligh högt och ähr mycket hårdbrukat uthi Mällby för dess hårda leera skull, men Stocke åker ähr mehr löösbrukat, emedan Jordmåhn består af grann Sandmiuna. Stocke och Mälby hafwa allt een Skogh som mäst består af tallskogh som dugligh ähr till timber och barcklopp. Små biörckskogh kan och finnas till nödtorfftigt löftächt men intet Näfwerfläth. Ingen Stafskogh, fällningslandh eller rödningsskogh ähr här till fång. Små granskogh kan något finnas strax vijd Byen hwar af Bönderna kunna hafwa nödtorfftigt gerdzell och Stöör, wedbrandh fins nogh till huusbehoof. Willbrådh med hara kan här inte stoort wara till fångs effter Skogen ähr nogh lijten och bygdelaget ähr så när på alla Sijdor beläget, ey heller annan diurfångh. Muhlbete fins mycket knapt emedan skogen består mäst af Sandmooland och liungmarck. Intet Qwarnställe äger Byen uthan lejer af Biörkå Byen. Fiskewatn har Byen uthi Ångermanåån nembl. ett Laxnootwarp strax nedan för Byen för hwilket dhe giöra 1 tunna lax i taxa, och wanckas som åhrstijden mehr och mindre plägar gifwa till fång, Så plägar och Byeman roo till hafsiön i Strömmingsfiskie och lejer hampn af hemsööman, hwarest fiskies mästadels till huusbehof. Huusen, höölador och gerdzlegårdar ähro en dehl duglige och en dehl gamble och förrottnade. Desse Byar ähre belägne ifrån Hörnösand wijd pass 6 ½ Mijhler, hwarest Byeman drifwer sin handell med lax, när något ymnigt wanckas."

På kartan finns också en humlegård, som endast ger några marker humle och ej täcker husbehovet.

Clemet Månssons hemman hade en för landskapet stor kreatursbesättning (i medeltal c:a 20). En smörskatt, som stod i reglation till antalet kor, medförde, att kotalet för varje hemman infördes i mantalslängden från år 1557. Korna var småväxta i jämförelse med vår tids och mjölkproduktionen var svag till följd av den ringa tillgången på hö, besättningarna svältföddes rent av vintertid. Utfordringen vid kungsgårdarna, 1500-talets mönstergårdar, var endast 1/4 av högivan på 1800-talet och allmogens kreatur erhöll naturligtvis ännu lägre giva. Sommarbetet var förlagt till fäbodar och Mälby hade sin vid södra delen av Djupsjöträsk (nu Djuptjärn), c:a 5 km väster om byn enl en karta av år 1778. Vid fäbodarna tillverkades ost och smör. Vintertid kördes gödseln hem till gårdarna att användas på åkrarna.

Fisket och då särskilt laxfisket var i dessa trakter av större ekonomisk betydelse än jordbruket. Mälby och Stocked hade ett gemensamt laxfiske utanför sina marker i Ångermanälven strax ovanför Holmsören (nuvarande Holmsholmen). Fiskeplatsen var en av de bästa i trakten för notfiske. Fisket gick så till, att man rodde ut noten i en vid båge, varefter notarmarna drogs in mot land för att innestänga laxarna, som fanns inom "varpet". En rannsakning av böndernas fisken 1552 ger följande upplysning: "på södra landett en gård som heter Melby och en ödis by ther hoss benempd ståcka the haffue tiill hope en laxe nott ......och nu anno 52 skule the giöre stadgae lax 5 Lb (lispund) och finge ther i år 100 laxer." Några år senare höjdes skatten och Mälbyborna måste lämna var 3:e lax i skatt. Men det fanns fiskeplatser vid vissa forsar, där Kronan tog 2 av 3 fångade laxar i skatt. Mälbyborna fick betala sin "tredeleslax" fram till slutet av 1580-talet, då en stadga infördes, d.v.s. skatten var densamma år från år oberoende av fångstens kvantitet. Laxfisket pågick varje år 5 veckor med början dagen efter pingst. 4-5 tunnor lax gavs vanligen i skatt för laxfisket vid Mälby och Stocked, vilket ger en fångst av 12-15 tunnor. Från mitten av 1560-talet sjunker fångsten successivt och når 1572 ett bottenläge med en skatt på 16 mark (5 ½ kg). Dåliga fångster har man sedan fram till slutet av århundradet men 1607 ger man hela 5 tunnor lax. Skatten har då ökat till 50 %!

Ett annat fiske av stor betydelse var strömmingsfisket. Som framgått av citaten ur 1696 års karta rodde man ut till öarna vid kusten och bedrev strömmingsfiske. I 1579 års räkenskaper namnges de öar i vars vatten allmogen i bl.a. Överlännäs socken tog sin strömming: Storön, Hemsön och Hernön vid havssidan. Skatten utgick med ½ tunna strömming för varje båt. (Skatten utgick egentligen med 2 fjärdingar = ½ tunna, ty 2 bönder rodde båten.) Som mest var 9 strömmingsbåtar från Överlännäs socken i verksamhet. Inga fiskare namnges ej heller fångsterna. Strömmingsfisket pågick från våren till hösten. Men ångermanlänningarna var ej ensamma om fisket längs sin kust. Framför allt gävlefiskarna deltog, de hade privilegium på fiske utmed Norrlandskusten mot var 10:e tunna ti tull. Bland de hamnar de vistades i kan nämnas Storön och Hemsön. De stod på god fot med folket i Ångermanland och många gävlebor kom att bosätta sig i landskapet liksom många ångermanlänningar i Gävle.

Insjöfisket var av mindre betydelse. Man erlade i skatt var femte fisk, det gällde abborre, gädda, mört, id, braxen och nors. 1575 infördes en stadgaskatt, som erlades oberoende av om man fiskade eller ej, ty staten hade svårt att kontrollera detta fiske, som ofta låg otillgängligt till. Under några år ges detaljerade uppgifter om detta fiske. Fiskarna namnges 1571: Clemet Månsson i Mälby, Evert Hindersson i Holm, Nils Halvarsson i Korvstad och Karin och Håkan i Kläpp. De använde en not för varje by. De träsk (insjöar) man fiskade i var Djupsjöträsk, Björkåträsk, Skemlingträsk och Tummesjöträsk. Från 1573 anmärkes att de upphört med detta fiske.

Under hösten pågick även ett sikfiske i Ångermanälven. Siken gick upp i älven vid Mikaeli tid, 29 sept. och återvände till havet vid Simonis Judae, 28 okt. Fisken togs med nät. En skrift om detta fiske utgavs 1753 av Nils Gissler. Han var bosatt i Härnösand och provinsiallläkare med ett distrikt omfattande Ångermanland och Medelpad. Vid Holmsören (intill Mälby) har han redovisat sikens vandringar i älven.

Det synes som om Clemet Månsson och Evert Hindersson, endera eller bägge haft smedja, ty de levererar tillsammans smide en "veff" (vev?) . till en kronosåg, som 1574 byggdes i Ytterlännäs socken. Arvodet blev 78 mark.

Förmodligen är det vår Clemet Månsson, som är ägare till ett hemman i Öd, Gudmundrå socken. Hans namn finner man i mantalslängden för Öd åren 1561-1569. Hur Clemet förvärvat gården är okänt. Ingen namnlikhet föreligger med tidigare brukare och den sista före 1561 är Erik Skräddare. Nils Eriksson bor på Öd 1571-1581 och är Clemet Månsson behjälplig i dennes handel. Från 1590 är Israel Clemetssons namn knutet till Öd. Denna gårds åkerareal var 17 seland och höll 11 kor 1590. Ytterligare ett hemman fanns på Öd, om 9 seland åker. Senast 1605 kom den i Israel Clemetssons ägo.

I 1584 års räkenskaper klagas över att rikt folk köpte det ena hemmanet efter det andra och efter att ha förhandlat med tingsnämnderna ströks mantalen i längderna. På så sätt minskade ägarna sina skatter. Huruvida Clemet Månsson förskaffade sig skattelättnader på detta sätt är okänt men tillvägagångssättet var tydligen vanligt.

Älvsborgs lösen 1571, då Älvsborgs slott återköptes för 150.000 daler och därför en skatt utgick med tionde av all lösegendom, ger en inblick i Clemet Månssons förmögenhet. Det har antagits, att uppgifterna i dessa längder är något lägre än de i verkligheten var. Allt som hade något synnerligt värde antecknades och på landsbygden blev det olika metallvaror, boskap och pengar. Clemet Månssons lösegendom upptog 228 lod silver, 700 ½ mark pengar, 3 lispund tenn, 1½ lispund mässing, 17 lispund koppar, 20 kor, 2 stutar, 1 kviga 20 får och 4 hästar. I skatt gav han 28 lod silver samt 100 mark och 2 öre. Clemet Månsson var välbärgad, hans förmögenhet översteg fogdens.

Jag har här redovisat, vad källorna berättar om Clemet Månsson som landsköpman, lappfogde, jordbrukare och fiskare men några närmare upplysningar om Clemet som person får vi ej. En driftig köpman var han säkerligen och omdömet om honom i landskapet bör ha varit gott, ty han togs i statens och de lokala tingslagets tjänst. Domböcker finns ej bevarade från 1500-talet men väl saköreslängder från 1540-talet och framåt. Saköreslängderna bilades räkenskaperna som verifikation på de bötesbelopp, som utdömdes vid tinget och innehåller dessutom en kort uppgift om förseelsens art. Vid sommarting i Torsåker 1558 bötade Clemet för att ha slagit Olof Smed en blånad. Han satt då själv som nämndeman vid tinget. Vid sommarting i Boteå 1561 bötade han 5 mark för två hugg med en yxhammare. Flera inom släkten var vid samma fillfälle instämda för tinget, systersonen Evert Hindersson för ett blodsår (20 mark i böter) och sonen Per Clemetsson som hävt ur sig något ogudaktigt (3 mark). 1573 döms Clemet till 40 marks böter för ett vittnesmål vid ting i Lids socken (Ådals-liden). Mened, våldsbrott och tillvitelser var vanliga på denna tid.

1576 återfinner man för sista gången Clemet Månsson i mantalslängderna och tiondelängderna. Följande år är hans namn ersatt med Israel Clemetsson. Tydligen har även arvsskifte ägt rum, ty antalet kor på gården, som vanligen uppgått till 20 och 1576 är 22, är 1577 endast 10 och ändras ej nämnvärt i fortsättningen.